Mannen. Myten. Legenden.

För snart två år sen jobbade stora delar av Balkanbloggen med att flytta möbler. Det var två former av skolor i Örebro som skulle byta lokaler med varandra. Vi överglänste varandra i flyttegenskaper, så jävla bra var vi. Eller ja, vi och vi. Alla utom Jonis kanske, han slackade mest. Sin vana trogen liksom. Anlände till arbetsplatsen klockan 7, började med att ta fikapaus i en dryg timma. En slät kopp kaffe och en muffins, standard.

Men det är inte det som det här inlägget ska handla om. Det handlar om legenden och ikonen, vår idol den sommaren – Leif-Tore Wågman. Spydighetens fader, som vi brukar kalla honom. Ständigt missnöjd, arg och irriterad. Trött på livet helt enkelt. Han hade ett skönt sätt att trycka in minst en svordom i varenda mening han yttrade. Ett klassiskt citat: ”Och när fan blev du min chef? Prästjävel!” Detta var svaret på en fråga från någon av alla de lärare som cirkulerade runt skolorna vi jobbade på. Hon undrade varför Leif-Tore låg i en soffa och halvsov på arbetstid, när det fanns saker att göra i överflöd. Då fick hon självklart ett drygt svar kastat i ansiktet, precis som man får när man frågar LF om något, inget konstigt med den saken.

Han hade någon slags övertro på sig själv också. Gick runt med en felaktig syn på sig själv som världens bästa och starkaste man typ, trots att han kanske bara var runt 170 cm lång och vägde 60 kg. En gång skulle han transportera en galet stor bokhylla, helt själv, till flyttbilen. Linus frågade då om han behövde någon hjälp.

- Håll käften din jävla sopa. Flytta på dig istället!

- Jaha okej. Men det ser lite tungt ut..

- Aldrig. Inte en chans i helvete, det här klarar för fan jag. Tvivlar du på det eller? Din jävla tönt.

- Nja alltså..

- Ta för fan bort truckjäveln så jag kommer fram!

Sen hände det vi alla visste skulle hända, Leif-Tore tappar greppet om den 350 kg tunga bokhyllan och får den över sig.

- AAAAJ SATANS FÖRBANNELSE! HELVETES JÄVLA MUTTERJÄVEL! RAKT IN I AXELN!

En skruv hade visat sig sitta kvar bakom bokhyllan och Leif-Tore fick den inkilad i axeln. Det blev hans sista arbetsdag. Sen dess har vi inte sett han mer.