"Bloggen är död"

Ovanstående har uppenbarligen blivit lite av ett mantra för den här bloggen. Vi dör lite då och då. Just nu är vi inne i en sådan döperiod. Vi har dött. Jag väljer dock att rikta bort fokus på den nuvarande bakgrundsmusiken. Jag ser inte varför det skulle ha någonting med saken att göra. Jonis, däremot, säger att "musiken kan fara åt helvete" och "jag skjuter hellre mig själv än att lyssna på det där tramset en gång till". Han påstår att minskningen av både inläggs- och besöksfrekvens beror på just musiken i bakgrunden här.

Det är ren dynga. Jag vet att många med mig ser bakgrundsmusiken på den här bloggen som en superb stämningshöjare. En slags ljuspunkt i en annars går vardag. Därför kan jag inte se varför Sanford & Son kan ha med bloggens död att göra överhuvudtaget.

Hur som helst spelar det ingen roll. Bloggen dör ibland för att sedan återuppstå flera gånger mäktigare. Så är det. Ta bara en titt på bloggens slogan och ställ er själva frågan. Kommer bloggen att leva vidare?

Det är inte bara möjligt. Det är sant också.

Just det.