Börjar med brevet:
Hej, Linus!
Jag har ett litet bekymmer. Det gör ont när jag skrattar. Läkarna kan ingenting göra, säger de. De säger att det är kroniskt och att min käke kommer att sitta fast för resten av livet. Jag vill inte ha det såhär. Jag vill ju bara kunna garva ordentligt igen. Jag vänder mig därför till dig med en fråga. Allt är ju ditt fel. Kan du låna mig 1000 spänn? Det är egentligen ingen fråga. Det är ett krav. Om du inte gör mig den tjänsten så kommer jag att berätta för hela världen om när du spydde på MM-baren i helgen. Och det där vill du väl helst hålla internt? Ingenting du vill att morsan och farsan ska få höra om, va? Ditt jävla arsle.
Kram från,
Kristoffer
Fortsätter med anledningarna:
1. Vi börjar med hemresan. Förbannat rolig. Får man inte missa. Linus och Kjell sitter i bilen och kastar gliringar mot varandra KONSTANT i flera timmar i sträck.
2. Liseberg. Nöjesparkernas nöjespark. Allt jag behöver säga.
3. Norska. Skjut mig i huvudet vilket förbannat fint språk.
/ Kristoffer
torsdag 31 juli 2008
Tre anledningar och ett brev
Upplagd av
Kristoffer
kl.
19:00
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar